The Kalahari Typing School for Men

Alexander McCall Smith, 2002, 210 s

Så var det dags för den fjärde boken i serien om The No.1 Ladies’ Detective Agency, The Kalahari Typing School for Men (Kalaharis skrivmaskinsskola för män). Denna gång handlar det mest om Mma Makutsi, som inte bara är Assistant Detective hos Mma Ramotswe och Assistant Manager åt Mr J.L.B. Matekoni på Tlokweng Road Speedy Motors, hon ger sig dessutom på att starta den skrivmaskinsskola som förekommer i bokens titel och möter både personliga framgångar som motgångar. Mma Ramotse detekterar som vanligt och här finns både otrohetsmisstankar och försvunna personer.

Det mesta är sig likt i Alexander McCall Smiths Botswana, även om status quo i denna bok hotas av att ytterligare en detektivbyrå slår upp sina portar i Gaborone. Den som gillat de föregående tre böckerna har säkert inget emot denna heller, men för första gången får man en vag känsla av att detta är en transportsträcka till nästa bok och ibland är det nästan så att man saknar lite gammal hederlig cynism bland all godhet och godtrogenhet.

Friends, Lovers, Chocolate

Alexander McCall Smith, 2005, 277 s

Alexander McCall Smith är mest känd för sina böcker om Mma Ramotswe, men har under årens lopp skrivit en hel del annat. Han har nyligen tagit upp en annan tråd, om Isabel Dalhousie, en i Edinburgh bosatt filosof och redaktör för Review of Applied Ethics, som på sidan av också löser lågintensiva mysterier som hon råkar stöta på. Första mötet var i The Sunday Philosophy Club, som jag gillade, och nu har uppföljaren kommit, Friends, Lovers, Chocolate. Titeln gör mig betänksam, den föreslår precis den Nalle-Puh-ism som har påpekats i en tidigare recension av McCall Smith’s böcker, och detta är nog en av hans brister som författare. Eftersom den tidigare Dalhousie-boken lyfte sig över sådant var detta ett något oroande järtecken.

Nåväl, även denna bok är otraditionellt byggd, i den mening att mysterierna egentligen inte är så fasligt centrala. Isabel blir intresserad av en man som fått sitt hjärta utbytt och nu vill tacka donatorns familj; denna vill dock vara anonym. Mannen har dessutom börjat se visioner av ett otrevligt mansansikte som han tror är donatorns mördare. Vidskepelse? Spiritualism? Isabel tar sig an problemet med en entusiasm häpnadsväckande för en rationalist. Samtidigt avhandlas ett par andra historier, fortsatta bakgrundstrådar från den tidigare boken som utvecklas vidare. Och Nalle Puh är i stort sett frånvarande.

Visserligen är detta i mångt och mycket en mellanbok, den står sig inte riktigt mot föregångaren, men den har de drag jag gillade i den förra: miljöskildringarna är mycket bra, de känns helt autentiska; personerna är vältecknade; historien lyckas vara intressant utan att ta till pukor och trumpeter; och Isabels filosofiska och moraliska resonemang är läsvärda, och naturligtvis dubbelt så i sammanhanget brott eller påstådda brott. Den som gillade The Sunday Philosophy Club har inget att förlora på att läsa även denna bok.

— T. Lindgren

Morality for Beautiful Girls

Alexander McCall Smith, 2001, 256 s

Morality for Beautiful Girls (Vackra flickors lott) är den tredje boken om Mma Ramotswes detektivbyrå i Botswana och för att uppskatta den bör man absolut ha läst de två föregående böckerna, The No.1 Ladies’ Detective Agency och Tears of the Giraffe eftersom detta är en ren fortsättning av handlingen och ingen introduktion ges till de olika karaktärerna.

Privatdetektiven Mma Ramotswe, hennes sekreterare, Mma Makutsi — numera befordrad till Assistant Manager för både en bilverkstad och en detektivbyrå — och den ingifta bilmekanikern Mr J.L.B. Matekoni får alla sina personligheter fördjupade i denna bok; den handlar egentligen mer om dem än om fallen som detektivbyrån tar sig an. Uppdragen: att identifiera en förvildad lejonluktande vildmarkspojke, att säkerställa vackra flickors höga moral i Miss Botswana-tävlingen och att reda ut ett familjegräl i en rik politikerfamilj, hanteras alla som bisaker i förhållande till de tre huvudpersonerna. Som vanligt är den fjärde huvudpersonen landet Botswana och den här gången får vi veta mer om de många språken, stammarna, det heta torra klimatet, och de sällsynta, men välkomna regnen.

Jag vet inte om det är de så synbart godtrogna människorna — menat i en positiv bemärkelse — eller den naiva, nästan barnsliga, stilen som får mig att tänka på A.A. Milnes Nalle Puh när jag läser McCall Smiths beskrivning av folket i Botswana; cynismen är mycket långt borta. (Att Mr J.L.B. Matekoni dessutom har drabbats av depression gör inte analogin sämre; han är den deppiga åsnan Ior upp i dagen.) Språket är enkelt men effektivt och det är helt enkelt trevligt – jag hittar inget bättre ord — att läsa dessa böcker. Boken är egentligen en bagatell, men en mycket läsvärd sådan, kanske den bästa hittills om The No.1 Ladies’ Detective Agency.

Tears of the Giraffe

Alexander McCall Smith, 2002, 224

Mma Precious Ramotswe fortsätter att detektera i den andra boken i serien om The No. 1 Ladies Detective Agency. I Giraffens tårar avslöjar hon otrohet, löser några småstölder och letar efter en sedan 10 år försvunnen amerikansk student.

På det privata planet händer det också en hel del. Bilmekanikern Mr. J.L.B. Matekoni (han kallas aldrig något annat än just Mr. J.L.B. Matekoni) gör närmanden och rör om ordentligt på familjeplanet med hjälp av ett barnhem. Detektivbyråns sekreterare, Mma Makutsi, får en befordran och får får därmed ta itu med lite mer pulshöjande göromål än fakturering.

Liksom i den första boken ska man inte förvänta sig några svåra deckarnötter att knäcka, utan det är återigen Botswana och dess folk som är huvudpersoner.

The No.1 Ladies’ Detective Agency

Alexander McCall Smith, 1998, 256 s

Detta är den första boken i serien om den kvinnliga privatdetektiven Precious Ramotswe. Mma Ramotswe har ärvt lite boskap efter sin gruvarbetande far och bestämmer sig för att investera pengarna på ett ovanligt sätt. Hon startar Botswanas första detektivbyrå, åtminstone är hon den första kvinnliga privatdetektiven i landet. Mma Ramotswe är 30-nånting, traditionellt byggd (size-22, jag är inte så bevandrad i afrikansk konfektyrmetrik, men det betyder att hon är rätt bastant) och har visserligen skaffat sig en ABC för nyblivna privatdetektiver, men hon använder sig mest av god observationsförmåga och sin intuition.

I denna första bok får hon handskas med två försvinnanden: en man som försvunnit efter att blivit medlem i en kristen sekt och en pojke som försvinner på väg hem; ett avhugget finger är det enda spåret.

Boken handlar egentligen inte om själva mysterierna, á la Agatha Christie eller Sherlock Holmes, utan snarare om Botswana och dess folk. Botswana är varmt, dammigt, fullt med boskap och ganska välmående för att vara ett litet land i dagens Afrika. Handlingen utspelar sig i Kalahari-öknens utkanter istället för i Miss Marples St. Mary Mead.

Botswana, folket som lever där och deras sätt att vara och tycka, beskrivs med mycket värme och inlevelse. Det märks att författaren har bott i landet och trivts där. Alexander McCall Smith är född i Afrika och är idag Professor of Medical Law vid University of Edinburgh.

Boken rekommenderas för alla som tröttnat på de becksvarta massmordsdeckare som är regel numera.
The No.1 Ladies’ Detective Agency är en frisk fläkt i deckargenren.