Richard Morgan, 2007, 546 s
The Black Man (som fick byta namn till Thirteen i USA, originaltiteln ansågs för känslig) utspelar sig i samma värld som Morgans böcker om Takeshi Kovacs men i en annan tidsålder; när boken inleds är året 2107. Stilen är dock den densamma: Morgans karakteristiskt hårdkokta cyber-noir. Huvudpersonen Carl Marsalis är samma slags osympatiska ultravåldsamma antihjälte och han är liksom Kovacs genmodifierad; han tillhör den första generationen av nya framexperimenterade människor. Tyvärr så visar sig vissa genvariantioner — i Marsalis fall ”variant 13”, soldatmänniskor, manligheten in extremis — vara svåra att ha lösa i samhället och de sätts snart i koncentrationlägerliknande inrättningar. Marsalis är en av de få thirteens som är licensierad att röra sig fritt; hans jobb är nämligen att jaga rätt på, och avrätta eller tillfångata, andra thirteens. Klockren Blade Runner alltså.
The Black Man, är liksom Morgans tidigare böcker, en noir-thriller, med en komplex intrig. All dialog är extremt hårdkokt, handlingar och deras konsekvenser ofta ödesmättat definitiva. Morgan lägger mycket möda på att beskriva hur världen ser ut hundra år in i framtiden. USA är balkaniserat i tre delar: The Rim States består av Stilla Havs-staterna, gröna, progressiva, företags- och teknikvänliga, mestadels latinos och asiater; The Union består av New York och New England, det gamla intellektuella, nästan aristokratiska USA; resten utgörs av The Confederate Republic, även kallat Jesusland, en bakåtsträvande, konservativ, teknikfientlig, xenofobisk, ultrareligiös pseudo-teokrati. Vi får också detaljerade utläggningar om konflikter i övriga världen, den första kolonin på Mars, manligt och kvinnligt, miljö mot gener, etc. Det är intressant värld Morgan extrapolerat fram, men den utgör också ett problem. Det blir lite för många och långa utvikningarna om världen, politiken och samhället, visserligen intressanta i sig, men de saktar ner Morgans vanligtvis så kvicka tempo till ett sakta mak.
Det hela blir för mycket och boken är på tok för lång. Man klarar helt enkelt inte över 500 tätskrivna sidor (som säkert blir 700-800 sidor i pocketutgåvan) med supertuffa one-liners och ett ”fuck” i varannan mening, varvat med sociofilosofiska traktat. Trots att Morgan skriver bra, har en bra historia och ett gott öga för detaljer, så var det en pärs att att sig igenom hela The Black Man.
NOM 